Avsliten bröstmuskel – Pectoralis Major ruptur
Stora bröstmuskeln
Stora bröstmuskeln, ”pectoralis major”, utgår från bröstkorgen hela vägen upp till nyckelbenet och fäster på övre överarmsbenet. Pectoralismuskeln har två muskelbukar. En mindre övre del utgår från nyckelbenet (klavikulär del). Den större delen utgår från bröstkorgen (sternal del). Den klavikulära, övre, delen av pectoralis muskelsena fäster på ovansidan av den sternala delen, mot överarmsbenet.
Vid en partiell, delvis skada på den större sternala delen av bröstmuskelns muskelsena kan denna senskada maskeras av en intakt klavikulär del som ligger på ovansidan av skadan.
Bänkpress
Pectoralis majorruptur (avsliten bröstmuskel) är en ovanlig skada som i huvudsak drabbar män i 20-40 års ålder. Över hälften av alla pectoralis majorrupturer inträffar under bänkpress.
Det smäller till i axeln och armen drabbas av en plötslig kraftlöshet med en stark smärta över bröstmuskeln.
Första dagarna efter skadan gör svullnaden att skadan kan vara svår se.
Efter några dagar ser man ett karaktäristiskt blåmärke på framsidan-insidan av överarmen och ibland över bröstmuskeln.
Efter 2-3 veckor, när svullnaden har börjat lägga sig, blir förändringen av det främre vecket i armhålan och hålet i pectoralismuskelns kontur allt synligare.
Flera veckor gammal pectoralisruptur Flera veckor gammal pectoralisruptur
Skada pectoralissenan och överarmsbenet
Komplett eller partiell skada; Lite mer än hälften (59%) av pectoralis majorskadorna är kompletta, dvs senan är helt eller nästan helt av. Gränsen för att kalla en skada av bröstmuskelns sena för komplett eller partiell är dock flytande.
Partiella skador (41%) är vanligen tämligen omfattande och kan ge ett nästan lika stort bortfall av styrka som kompletta skador. Dessa skador förefallar vara vanligare efter platt bänkpress, då platt bänkpress aktiverar en proportionellt större del av den sternala pectoralismuskeln.
Skada genom muskel och sena (muskulotendinös skada)
När själva muskelbuken rivs av tillsammans med senan kan det vara lite svårare att operera pectoralisskadan akut. Uppemot 80% av de isolerade skadorna av den sternala delen av pectoralis major definieras som en muskulotendinös skada.
Ibland måste man invänta ärrbildning i muskeln för att få ett starkare fäste för trådarna
Muskelskada
En skada som sitter en bit in i själva bröstmuskel är ovanlig och läker oftast komplikationsfritt utan operation.
Radiologiska undersökningar
Ultraljudsundersökning: Pectoralis majors muskel/sena är relativt enkel att undersöka med ultraljud. Undersökningen kan vanligen beställas akut eller med mycket korta väntetider.
Magnetkameraundersökning (MR): En nackdel med MR är att diagnosen kan försenas p.g.a. väntetider. MR är svårtolkad och ger rent praktiskt inte mycket mer information än en klinisk undersökning 2-3 veckor efter skadan.
Många gånger blir dessutom MR undersökningen inte speciellt användbar, då många radiologiska kliniker saknar erfarenhet att lägga snitten på ett optimalt sätt.
Vid optimala förhållande kan den ”normal” kunniga radiologen sannolikt inte i mer än hälften av fallen skilja på en partiell (delvis) och komplett ruptur av bröstmuskelsenan (Synovec m.fl. 2020).
I det akuta skedet fungerar MR bra. Vid kroniska pectoralisrupturer kan det vara svårt att bedöma omfattningen av pectoralisskadan.
Behandling
Ingen sutur: Hos de flesta patienter med måttliga funktionskrav, är kirurgisk behandling av en avsliten bröstmuskel inte meningsfull. Styrkan vid bänkpress och armhävningar minskar med 50%. För övrigt fungerar axeln ganska bra och smärtor är ovanligt. En liten andel av patienterna kan emellanåt få kramper i pectoralismuskeln.
Akut sutur (<6 v.): Kompletta bröstmuskelskador är relativt okomplicerade att operera för en kirurg med vana att operera ex. frakturer/proteser i axeln. Partiella skador kan vara lite svårare att operera. Efter operation återfår patienten 90% av styrkan i bänkpress.
Försenad sutur (6-12 v.): Skador upp till 3 månader gamla går oftast bra att sy fast direkt mot benet, men den kirurgiska tekniken är mer krävande än vid en akut operation.
Sutur av kronisk skada (> 12 v.): Tre månader efter skadan kan en direkt sutur av pectoralis majorsenan mot benet vara svår att genomföra.
Det avgörande är egentligen inte skadans ålder utan hur långt senan har dragit sig tillbaka. Detta kan enkelt kontrolleras med en ultraljudsundersökning. Den erfarne kirurgen kan palpera senstumpen med fingret. Är senstumpen belägen nära armhålan går den oftast att sy tillbaka med direkt teknik.
Om direkt sutur inte är möjlig, måste man ibland ta ett sentransplantat (hamstringssenorna) från baksidan av låret och använda som en brygga mellan bröstmuskeln och överarmsbenet. Operationen är tämligen tekniskt avancerad.
Resultat
De allra flesta pectoralis majorrupturer som sutureras läker in (96%). Hos yngre aktiva patienter ger operation betydligt bättre resultat än konservativ behandling. Det är normalt att tappa 5-10% av styrkan i bänkpress efter en operation. Utan operation kommer närmare 50% av styrkan försvinna.
Vad gäller styrka så är resultaten goda även vid äldre rupturer som opereras med sentransplantat.
Det estetiska resultatet vid sutur av en äldre skada med ett sentransplantat blir dock inte alltid optimalt.
De flesta patienter kan belasta axeln fullt ut 6 månader efter en operation.
Komplikationer: Komplikationsfrekvensen är svår att bedöma på ett bra sätt. Vissa studier visar att omkring 4% drabbas av en ”reruptur”, att senan släpper från sitt fäste
En del studier rapporterar att 4% drabbas av en infektion (Yu m.fl. 2018). Dessa komplikationer gör att omkring 7% av patienterna behöver ytterligare en operation. Den sammanlagda frekvensen av stora och små komplikationer har rapporterats vara uppemot 18%.
Fysioterapi efter opertion
Rehab protokoll Pectoralis major sutur | |
AXELLÅS I 6 VECKOR | |
Vecka 0-2 | Pendelövningar 3-4 ggr/dag. Böj och sträck i armbåge, handled och fingrar en gång i timmen för att förhindra svullnad av arm och hand. |
Vecka 3-6 | Passiva övningar. Utåtrotation till 0 gr. vecka 3. Öka 5 grader per vecka. Framåtflexion 45 grader v. 3: Öka 5-10 grader per vecka. Abduktion 30 grader v. 3. Öka 5 grader per vecka. |
Vecka 7-12 | Gradvist ökat ROM. Full ROM vid 12 v. Aktiva övningar med lätt belastning påbörjas och stegras gradvist. |
Vecka 13 och framåt | Gradvis ökad belastning. Full normal belastning efter 16 v. Återgång till träning med tunga vikter och kontaktsporter efter 6 månader. |