Ont i axeln, sjukdomar och behandlingar
Vid vilka sjukdomar gör det ont i axeln?
IMPINGEMENT – inklämd slemsäck/muskelsena
Impingement: De flesta patienter i medelåldern som söker en ortoped för ont i axeln lider av ”impingement” (inklämd sena). Vanliga symtom är smärta och stelhet när du lyfter och belastar armen eller att det gör ont när du ligger på den onda axeln.
Tungt eller monotont arbete utlöser lätt symtomen. Smärtorna är oftast lokaliserade på framsidan eller utsidan av axeln med utstrålning mot överarmen.
Impingement uppkommer genom en finmotorisk störning i rotatorcuffen som drar upp ledhuvudet mot skulderbladsstaket.
Där klämmer ledhuvudet ett senfäste mot en bentagg som växt ut från skulderbladstaket och skapar en retning och irritation i axelledens stora slempåse.
Utlösande orsaker är oftast en långvarig överansträngning eller ett litet trauma. Har du mest ont på baksidan av axeln eller baksidan av skulderbladet, är det ofta inte fråga om impingement. Den viktigaste behandlingen vid impingement är sjukgymnastik och egenträning. Kommer du tidigt till sjukgymnastik så har du en god chans att bli bra med sjukgymnastik.
Har du haft ont i axeln i mer än 6 månader och sjukgymnastik inte hjälper så bör du träffa en specialist i ortopedi. Man kan operera impingement med goda resultat. Operationen går ut på att man med titthålskirurgisk teknik (artroskopi) suger ut den förtjockade slempåsen och slipar ner benkantaggen som ligger och trycker på senan. Rehabiliteringen efter en operation tar mellan 6-12 veckor.
KALKAXEL
Kalkaxel: Vid impingement (se ovan) är det vanligt att man ser små förkalkningar på röntgen. Större förkalkningar kan ibland ge en synnerligen intensiv smärta, med svårigheter att använda axeln och mycket kraftiga smärthugg.
Smärtan kan skära som knivar genom axeln. Normalt sett lägger sig smärtan några veckor efter debuten. Under den akuta fasen behandlas kalkaxel med smärtstillande och inflammationsdämpande tabletter. Kalkaxel opereras normalt sett inte i det akuta stadiet.
Kortisoninjektioner och inflammationsdämpande medicin brukar fungera relativt bra vid kalkaxel. Med hjälp av ultraljud kan man ibland punktera förkalkningen. Sjukgymnastik är till en början svår att genomföra.
När den värsta smärtan har lagt sig behandlas kalkaxel på samma sätt som impingement. Vid behov av operation opereras patienten med samma teknik som vid impingment och man kan ibland tömma ut större förkalkningar.
ARTROS I NYCKELBENSLEDEN
Artros, utslitet ledbrosk, är ett normalt åldersfenomen i nyckelbensleden (AC-leden). Ålder, tungt arbete eller en tidigare skada kan orsakar AC-leds artros. De flesta patienter har inga eller mycket sällan symptom från sin förslitning. Förslitning i nyckelbensleden är sällan en förklaring till axelsmärta. Men sitter smärtan på ovansidan av axeln så är det oftast frågan om förslitning i nyckelbensleden. Det är vanligt att smärtorna strålar upp i nacken eller mot skulderbladet.
Smärtan förvärras av belastning. Sjukgymnastik och kortison injektioner har oftast ingen långvarig effekt. En kortisonspruta ger oftast en smärlindring som varar i genomsnitt 3 veckor. Har smärtan pågått en lång tid och det börjar bli svårt att använda axeln på grund av smärtan så bör man operera axeln. Operationen går ut på att med titthålsteknik fräser bort den utslitna delen av nyckelbensleden. Resultaten är i de flesta fall goda. De enda effektiva behandlingarna vid kronisk smärtsam AC-leds artros är vila eller operation.
ROTATORCUFFSKADA
Avriven muskelsena (rotatorcuffruptur): Symptomen och behandlingen av små rotatorcuffrupturer (partiell ruptur) är oftast likartade med symtomen och behandlingen av impingment (se ovan). Vid lite större senskador kan man också ha en dålig styrka och sakna förmåga att lyfta armen.
Har du en senskada i axelleden bör du träffa en ortoped specialist snarast möjligt. Det är viktigt att snabbt komma igång med behandlingen av senskadan, för att tidigt kunna utesluta att senskadan behöver opereras. Den viktigaste indikationen för att operera en senskada är graden av smärta.
Det kan verka märkligt att man inte genast syr fast en trasig sena i axelleden, men axelfunktionen kan bli lika bra efter en strukturerad rehabilitering som med en operation. Många senskador hos äldre patienter behöver inte opereras. Tvärtom, det är mycket vanligt att äldre patienter har senskador i axlleden utan att ha det minsta ont i axeln. Sjukgymnastisk behandling hos yngre, aktiva patienter ger inte lika goda långtidsresultat.
Det finns idag inga klara riktlinjer för vilken typ av skada som bör opereras och vilken typ som kan rehabiliteras med sjukgymnastik. Indikationerna för operation varierar mellan olika ortopeder, olika sjukhus och olika länder. Den kanske vanligaste operationen hos äldre patienter (>65 år) är att man avlastar små senskadan genom en sk. akromioplastik. Hos yngre patienter syr man tillbaka (rotatorcuff sutur) den trasiga senan eller avlastar den (akromioplastik). Grundregeln är att små senskador avlastas (akromioplastik). Vid större skador syr man fast senan (rotatorcuff sutur).
Det flesta senskador går att operera dagkirurgiskt med titthålskirurgi. Senskador som uppkommit genom ett trauma opereras med stor fördel så snabbt som möjligt. Senor som skadats genom ett trauma kan ibland vara svåra att sy tillbaka om för lång tid har gått mellan skadan och operation. Efter en sensutur är rehabiliteringen relativt långvarig och axeln kan vara både stel och svag i många månader efter operation. Resultaten är dock överlag goda vad gäller smärta, men det är inte säkert att styrkan återkommer i den opererade axeln. Vid stora senskader finns det också en risk för att den sydda senan delvis lossnar igen.
Vilka patienter opereras?
- Akut supraspinatusruptur
- Smärtor vid belastning
- Hög aktivitetsnivå
- Radiologiskt verifierad skada
Vilka patienter rehabiliteras?
- Degenerativ ruptur
- Lätta smärtor
- Låg aktivitetsnivå
- Ingen genomförd rehabilitering
FROZEN SHOULDER
Stel axel efter en misslyckad operation: En axel operation misslyckas av flera olika orsaker. Den vanligaste orsaken är en kombination av sammanväxtingar i operationsmrådet och en mindre lyckad rehabilitering. Andra orsaker kan vara att operationen utfördes pga en felaktig diagnos, eller att själva operationen inte lyckats. Den viktigaste behandlingen av en stel axel efter en operation är en strukturerad rehabilitering som går ut på att töja och tänja.Man kan också försöka med kortisoninjektioner. Kvarstår uttalade problem med smärta och stelhet 12 månader efter en operation bör patienten erbjudas möjligheterna för en reoperation. En sådan operation går ut på att suga ut sammanväxtingarna runt ledkapeln, förlänga förkortade ledband och öppna upp den förkrympta ledkapseln. Resultaten av en sådan operation är mycket goda om operationen utförs med vedertagen teknik och vid rätt tidpunkt.
Labrum skada (SLAP skada) och axel cysta (ganglion): Labrum (ledläppen) är en elastisk ring runt ledpannan som fungerar som en slags tätning för att kunna suga fast och stabilisera ledhuvudet mot ledpannan. Ett trauma, eller ett kraftigt ryck eller plötsligt drag i armen kan slita loss en del av labrums övre infästning och resultera i ett hål i dess övre del. Får man ett hål i labrum så försvinner tätningen och en del av axelledens stabilitet. Skador på labrum är relativt vanliga hos medelålders och äldre patienter och ger sällan några problem eftersom axelleden blir stelare och stabilare med åldern. Hos yngre patienter kan en labrumskada ge en minimal instabilitet (microinstabilitet) som gör att labrum börjar rulla över ledpannans hals, vilket ger smärtor och ibland knäppningar i axelleden. Skadan är vanlig hos handbollsspelare, tennisspelare, volleybollspelare, spjutkastare, elektriker, ventilationsarbetare och takmontörer. Oftast har patienterna en mycket god rörlighet i axelleden med ett smärttillstånd som kan påminna om impingement (se ovan). Smärtorna är mest intensiva när armen lyfts och förs bakom huvudet eller bakåt i nivå med bröstkorgen. Smärtorna sitter oftast både på axelns framsida och/eller baksida, men oftast inte på axelns utsida.
Utredning; Diagnosen kan i de flesta fall ställas efter en enkel axel undersökning. MR och artroskopi är sällan nödvändig. En lokalbedövningsinjektion i axelleden bekräftar oftast diagnosen. Är diagnosen osäker kan man utreda patienten med MR-artrografi (kontrastmedel injiceras i leden) eller en diagnostisk artroskopi. Den viktigaste behandlingen är i huvudsak stabiliserande träning och att undvika smärtprovocerande rörelser. Blir patienten inte bättre av sjukgymnastik, och skadan påtagligt hämmar patienten, bör man överväga att sy fast den del av labrum som lossnat. Operationsresultaten är normalt sett goda hos patienter yngre än 30 år och relativt dåliga hos patienter äldre än 40 år. Eftersom 10% av patienterna blir betydligt stelare i axeln efter operation än de var innan operation bör noga överväga för och nackdelar med operationen. En bidragande orsak till de relativt dåliga operationsresultaten hos patienter över 40 år kan vara att normala åldersförändringar i ledläppen ibland har tolkats som en sjuklig labrumskada och därför opererats. Det finns idag en mycket utbredd missuppfattning om att labrumskador endast kan diagnosticeras genom MR-artrografi eller artroskopi. Ett flertal nyligen publicerade studier visar det motsatta. Det är inte orealistiskt att antaga att ett bristfällig diagnostiskt kunnande också ger dåliga operationsresultat.
Axelcysta (ganglion): Ibland ger labrum skadan (SLAP) upphov till en cysta (ganglion). Om detta ganglion ger upphov till smärtor eller svaghet i axeln (nervinklämmning) är det nödvändigt att punktera cystan eller reparera labrumskadan. Det finns idag ingen klinisk undersökning eller typisk sjukdomshistora som är typisk för en cystbildning. Ibland har patienten symtom som vid en labrumskada eller en instabilitet, andra gånger har patienten mer diffusa symtom och man finner cystan efter en MR undersökning. Resultaten av operation är normalt sett mycket goda.
Artroskopi knä
Läkare
Kallelse för operation