Rehabilitering efter operation för nedre bicepsseneskada – distal bicepsseneruptur

Mål och principer för rehabilitering

Syftet med detta evidensbaserade protokoll är att erbjuda en fasindelad plan som balanserar skyddet av den kirurgiska lagningen med en progressiv återgång till full funktion i armbågen. Genom att styra belastningen på den läkande bicepssenan minimeras risken för reruptur, samtidigt som läkningen optimeras och patientens styrka och rörlighet återställs.

Principerna för rehabiliteringen kan sammanfattas enligt följande:

• Initialt skydd: Den reparerade senan måste skyddas från överdriven belastning och töjning under den tidiga läkningsfasen, vilket är den mest kritiska perioden för rerupturer.
• Stegvis progression: Återgången till full aktivitet sker genom väldefinierade faser, som styrs av uppfyllda kriterier snarare än enbart tid.
• Individuell anpassning: Protokollet utgör en ram som måste anpassas till den enskilda patientens förutsättningar, kirurgiska fynd, smärttolerans och specifika mål.

Postoperativ immobilisering och tidig rörelseträning

Den postoperativa immobiliseringen är avgörande för att skydda den kirurgiska reparationen. Även om det finns variationer mellan olika axelkirurgers rehabprotokoll, är det övergripande målet att finna en balans mellan adekvat skydd och tidig, rörelseträning.

Det finns ingen konsensus kring den exakta längden av immobilisering, men en vanlig strategi involverar en period av strikt skydd, följt av en successiv ökning av rörelseomfånget.

• Initial immobilisering: En majoritet av publicerade protokoll förespråkar en initial immobiliseringsperiod. En systematisk översikt av Phelps et al. (2025) fann att 80% av protokollen använder en gipsskena eller ortos initialt, en siffra som återfinns i en översikt av Pitsilos et al. (2022) specifikt över idrottare, där 79% av fallen immobiliserades i upp till två veckor.
• Övergång till skyddad rörelse: Efter den initiala fasen övergår man ofta till en ledad armbågsortos (hinged elbow brace). Denna ortos tillåter ett kontrollerat och progressivt ökat rörelseomfång, vanligtvis fram till den sjätte postoperativa veckan.

Även om det finns en trend mot tidigare mobilisering, är den primära prioriteringen under de första sex veckorna att skydda reparationen från för tidig och överdriven belastning. När denna kritiska skyddsperiod är över, inleds ett strukturerat och fasindelat rehabiliteringsprogram.

Bicepssenans kvalitet, skadans ålder och hur stram bicepssenan blir efter operationen är kanske de viktigaste faktorerna för att kunna avgöra vilken typ av immobilisering som krävs.

Vid Södermalms Ortopedi använder vi alltid ett axellås (armbågen i 90 grader) under de första 2 veckorna och byter sedan till en armbågsortos som används under ytterligare 4 veckor.

Faser i rehabiliteringsprogrammet

Rehabiliteringen är uppdelad i fyra faser för att få en progression där varje fas bygger vidare på den föregående. Även om detta protokoll betonar kriteriebaserad progression, visar en systematisk översikt av Phelps et al. (2025) att de flesta publicerade protokoll fortfarande är övervägande tidsbaserade, vilket understryker vikten av att anamma en modern, funktionsstyrd strategi. Det är centralt att avancemang mellan faserna inte styrs av en rigid tidslinje, utan av patientens förmåga att uppnå specifika funktionella mål, smärttolerans och kliniska tecken på god läkning.

Fas I: Tidig återhämtning (Vecka 0–6)

Denna initiala fas är helt fokuserad på att skydda den kirurgiska lagningen och skapa en optimal miljö för vävnadsläkning.

• Mål:
  • Kontrollera smärta och svullnad.
  • Skydda den reparerade senan.
  • Optimera förutsättningarna för läkning.
  • Bibehålla rörlighet i hand, handled och skuldra.
• Försiktighetsåtgärder:
  • Absolut inga lyft med den opererade armen.
  • Ingen aktiv armbågsflexion (böjning) eller supination (utåtvridning av underarmen) är tillåten.
• Exempel på övningar:
  • Rörelseträning för hand och handled (t.ex. knyta handen, böja/sträcka handleden).
  • Lättare pendelrörelser och aktiv rörlighetsträning för skuldergördeln.
  • Lättare datorarbete/skrivande är tillåtet.
  • Från vecka 2 kan gravitationsassisterad passiv flexion/extension av armbågen påbörjas enligt ordination.
• Kriterier för progression:
  • Frånvaro av ihållande eller återkommande smärta och svullnad.

Efter skyddsperioden kan rehabiliteringen gradvis fokuseras på att återfå full rörlighet och påbörja grundläggande styrketräning.

Fas II: Rörelseprogression och lätt styrketräning (vecka 6–12)

• Mål:
  • Uppnå fullt och smärtfritt rörelseomfång i armbågen.
  • Bibehålla korrekt funktion i axel och skulderblad.
  • Påbörja lättare styrketräning för överarmen (exklusive biceps).
• Försiktighetsåtgärder:
  • Fortsatt förbud mot tunga lyft.
  • Ingen aktiv, isolerad belastning av bicepsmuskeln.
• Exempel på övningar:
  • Vecka 6: Isometrisk (statisk) styrketräning för triceps.
  • Vecka 8: Isotonisk (dynamisk) styrketräning för triceps, samt styrketräning för handled och skuldra.
• Kriterier för progression:
  • Fullt och smärtfritt rörelseomfång i axel, armbåge, handled och hand.
  • Korrekt och smärtfri scapulothorakal (skulderblad mot bröstkorg) mekanik.

Fas III: Avancerad styrketräning (vecka 12–16)

I denna fas introduceras specifik styrketräning för bicepsmuskeln. Progressionen måste ske långsamt och kontrollerat.

• Mål:
  • Öka den funktionella styrkan i hela den opererade armen.
  • Säkert introducera och gradvis öka belastningen på biceps.
• Exempel på övningar:
  • Vecka 12: Isometrisk (statisk) styrketräning för biceps.
  • Vecka 16: Lätta isotoniska bicepscurls med gradvis ökande vikt. Variationer som ”hammer curls” och ”reverse curls” kan introduceras.
  • Fortsatt styrketräning för rotatorcuff och skapulära stabilisatorer.
• Kriterier för progression:
  • Fullt och smärtfritt rörelseomfång.
  • Bibehållen god skuldermekanik.
  • Full bicepsstyrka mot gravitation (styrkegrad 5/5 vid manuell muskeltestning).

Fas IV: Återgång till aktivitet (vecka 16+)

Den sista fasen fokuserar på att förbereda patienten för full återgång till arbete, vardagsliv och idrottsspecifika krav.

• Mål:
  • Fortsätta att öka styrka, uthållighet och funktion.
  • Säkerställa en trygg och fullständig återgång till önskad aktivitet.
• Exempel på övningar:
  • Progressivt tyngre styrketräning för hela övre extremiteten.
  • Funktionella och idrottsspecifika övningar.
• Kriterier för återgång till aktivitet:
  • Fullt och smärtfritt rörelseomfång.
  • Styrka som är inom 10% av den kontralaterala (friska) armen vid objektiva mätningar.
  • Smärtfrihet vid utförande av aktivitetsspecifika rörelsemönster.

När patienten uppnår dessa slutgiltiga milstolpar kan fokus flyttas till en fullständig och säker återgång i arbete och idrott.

Riktlinjer för sjukskrivning och återgång i arbete

En lyckad återgång i arbete är av central betydelse för patientens välbefinnande. En systematisk översikt av Al-Asiri et al. (2020) ger en evidensbaserad grund för att vägleda patienter och arbetsgivare kring förväntade tidsramar.

Generellt sett är prognosen för återgång i arbete mycket god. Studier visar att i genomsnitt 89% av alla patienter kan återgå till sitt arbete utan anpassningar eller begränsningar. Den genomsnittliga tiden för att uppnå detta är 14v. Tidsramen varierar dock avsevärt beroende på arbetets fysiska krav.

Medan dessa riktlinjer täcker de flesta arbetssituationer, ställer återgång till idrott ofta ännu högre krav på styrka och funktion.

Riktlinjer för återgång till Idrott (Return To Sport, RTS)

Även om graden av återgång till idrott är exceptionellt hög, visar litteraturen en betydande variation i tidsramar som är starkt korrelerad med de specifika kraven i varje idrott, vilket framgår av studier på elitidrottare jämfört med motionärer. Data från flera studier visar att prognosen är utmärkt, med 93–98% av idrottare som återvänder till sin sport efter kirurgisk reparation och fullföljd rehabilitering.

Den generella tidsramen för ÅiI varierar kraftigt beroende på idrottens karaktär och intensitetsnivå.

• Tidsramar: Den genomsnittliga tiden för återgång till sport är cirka 6 månader. För elitidrottare inom kontakt- och styrkeidrotter, som amerikansk fotboll, kan tidsramen vara betydligt längre. Ofta mellan 10 och 12 månader, enligt studier av NFL-spelare (Pagani et al. 2021, McGinniss et al. 2021).
• Kriterier: Progressionen bör i första hand vara funktionsbaserad. De rekommenderade kriterierna för en säker återgång är desamma som i Fas IV: fullt och smärtfritt rörelseomfång, styrka inom 10% av den friska sidan, samt smärtfrihet vid utförande av idrottsspecifika rörelser. Även om många publicerade protokoll historiskt har varit tidsbaserade, rekommenderas idag en övergång till kriteriebaserad bedömning.

Specifika rekommendationer varierar beroende på idrottens kravprofil:

• Icke-kontaktidrotter (t.ex. löpning, cykling, simning): En gradvis återgång kan ofta påbörjas tidigare, runt 3-4 månader postoperativt, i linje med starten av Fas IV i rehabiliteringen.
• Kontaktidrotter, styrkeidrotter och kastidrotter (t.ex. amerikansk fotboll, styrkelyft, rugby, kampsport): Dessa idrotter kräver en längre och mer försiktig progression, med en förväntad återgång efter 6–12 månader. Det är viktigt att styrke- och funktionskriterier är uppfyllda innan full återgång tillåts.

Flera faktorer kan påverka tidsramen och bör beaktas i den individuella bedömningen:

• Skada på dominant eller icke-dominant arm.
• Tid från skada till operation (akut eller kronisk), där akuta reparationer är associerade med snabbare återgång.
• Vald kirurgisk teknik

Sammanfattning och viktiga överväganden

Södermalms Ortopedis rehabiliteringsprotokoll är en evidensbaserad vägledning för att maximera patientens funktion och en trygg återgång till aktivitet efter en distal bicepssenereparation. Framgången bygger på en samverkan mellan patient och fysioterapeut, med en gemensam förståelse för att progressionen måste vara kriteriebaserad och individualiserad. Att respektera de biologiska läkningsprocesserna, särskilt under den tidiga postoperativa fasen, är den viktigaste faktorn för att undvika komplikationer och uppnå ett optimalt slutresultat.

För kliniker och patienter kan de viktigaste slutsatserna sammanfattas i tre punkter:

1. Skydd före progression: Den initiala skyddsperioden (vecka 0–6) är den absolut mest kritiska fasen. För tidig eller aggressiv belastning, särskilt aktiv armbågsflexion och supination, utgör den största risken för att lagningen misslyckas och måste undvikas.
2. Kriterier styr, inte kalendern: Progressionen genom rehabiliteringsfaserna och det slutgiltiga beslutet om återgång till full aktivitet måste baseras på att patienten uppfyller objektiva, funktionella kriterier, inte enbart på att en viss tid har passerat.
3. Förväntanshantering är avgörande: Även om prognosen är utmärkt, är rehabiliteringen en lång process. Det är viktigt att preoperativt kommunicera att återgång till arbete i genomsnitt tar 3–4 månader och att återgång till krävande idrott ofta tar 6–12 månader. Tydlig information hjälper till att skapa realistiska förväntningar och ökar patientens följsamhet till protokollet.

Referenser

• Phelps, Brian M., Alysa Birnbrich, William Singer, Kihoon Bohle, Andrew George, och Robert A. Jack. 2025. ”Postoperative rehabilitation and return to sport criteria following distal biceps tendon rupture surgery”. JSES International 9 (3): 929–33. https://doi.org/10.1016/j.jseint.2025.02.013.
• Al-Asiri, Jamal. 2020. ”Return to Work Following a Distal Biceps Repair: A Systematic Review of the Literature”. Journal of Shoulder and Elbow Surgery, advance online publication, januari 1. https://doi.org/10.1016/J.JSE.2019.12.006.
• Carrazana-Suarez, Luis F, Sean Cooke, och Christopher C. Schmidt. 2022. ”Return to Play After Distal Biceps Tendon Repair”. Current Reviews in Musculoskeletal Medicine 15 (2): 65–74. https://doi.org/10.1007/s12178-022-09742-x.
• Logan, Catherine A., Amir Shahien, Daniel Haber, Zach Foster, Anna Farrington, och Matthew T. Provencher. 2019. ”REHABILITATION FOLLOWING DISTAL BICEPS REPAIR”. International Journal of Sports Physical Therapy 14 (2): 308–17.
• Pitsilos, Charalampos, Ioannis Gigis, Konstantinos Chitas, Pericles Papadopoulos, och Konstantinos Ditsios. 2022. ”Systematic Review of Distal Biceps Tendon Rupture in Athletes: Treatment and Rehabilitation”. Journal of Shoulder and Elbow Surgery 31 (8): 1763–72. https://doi.org/10.1016/j.jse.2022.02.027.
• Wörner, E.A., M. Nagel, I.F. Kodde, D. Eygendaal, och B. The. 2023. ”Return to Sports Following Distal Biceps Tendon Repair: A Current Concepts Review”. Journal of ISAKOS 8 (4): 227–31. https://doi.org/10.1016/j.jisako.2023.02.004.
• McGinniss, Andrew, Luis A. Guinand, Irfan Ahmed, och Michael Vosbikian. 2021. ”Distal Biceps Ruptures in National Football League Players: Return to Play and Performance Analysis”. Journal of Shoulder and Elbow Surgery 30 (7): 1647–52. https://doi.org/10.1016/j.jse.2020.11.010.
• Pagani, Nicholas R., Matthew I. Leibman, och Michael S. Guss. 2021. ”Return to Play and Performance after Surgical Repair of Distal Biceps Tendon Ruptures in National Football League Athletes”. Journal of Shoulder and Elbow Surgery 30 (2): 346–51. https://doi.org/10.1016/j.jse.2020.06.023.